Hur fick du först idén till Den som haver barnen kär?
De första tankarna kom när jag och min man, liksom flera av våra vänner, började fundera på det här med att skaffa barn. Sedan har idén utvecklats vidare under graviditeter och småbarnsår. Det är verkligen en speciell sårbarhet och många känslor som följer med att försöka bli, eller vara, förälder. Oron över att inte kunna bli gravid, rädslan att något ska gå fel och den oerhörda kärleken till det där lilla (och fort ganska stora) livet.
Att ett barn försvinner är många föräldrars största mardröm. Har du själv varit med om att något av dina barn saknats?
Ja, flera gånger faktiskt. Oftast har de ju kommit tillbaka så snabbt att den där riktiga oron inte har hunnit infinna sig. Men jag minns särskilt en gång då vi var uppe i Kungsberget och åkte skidor. Vi var på hotellet på kvällen och plötsligt hittade vi inte vår mellankille. Vi letade överallt, men han var bara borta och tiden gick. Han var ganska liten då och jag hade precis börjat skissa på handlingen i Den som haver barnen kär. Fantasin tog fart och alla tänkbara mardrömscenarior spelades upp i mitt huvud. Efter ett tag fick jag nästan panik. Till sist hittade vi honom bakom en stor, upplogad snöhög. Han hade gått ut i bara strumplästen för att åka på stjärten nerför backen… ”Vad då, det var ju jättekul, mamma!”
Händer det att du lever dig in i historien så mycket att du känner dig rädd själv när du skriver?
Ja, verkligen! Ganska ofta faktiskt. Och inte bara rädd förresten. Emellanåt känner jag mig sorgsen. Och vilsen. Och förbannad. Jag är en känslomänniska och går ofta helt in i berättelsen och i alla karaktärers känslor, personligheter och livsöden.
Just nu skriver du på uppföljaren till Den som haver barnen kär. Hur ser en typisk skrivardag ut?
Ibland sätter jag mig på något mysigt kafé och skriver, men för det mesta är jag hemma. Då sitter jag antingen vid mitt skrivbord som står på glasverandan i vårt gamla trähus eller vid köksbordet. Jag är frusen av mig och i köket har vi en öppen spis som jag brukar tända på vintrarna. Precis som Mali Dahl har jag alltid en kopp te framför mig. När jag har suttit en längre stund brukar jag behöva skingra tankarna och fylla på med ny energi. Om jag är ensam hemma slår jag mig gärna ner vid pianot och klinkar eller sätter på en bra låt på högsta volym och sjunger med så att det ekar i huset. Och så sätter jag förstås på nytt tevatten.
Vad gör du när du inte skriver?
Jag jobbar mycket med att hjälpa entreprenörer och eldsjälar att utveckla sina företag, främst utifrån rollen som styrelseordförande. Jag brinner för det här med småföretagande och människor som tar steget och förverkligar sina affärsidéer. På så sätt är det ingen slump att Malin Dahl och hennes två kollegor precis har startat en psykologmottagning i Den som haver barnen kär.
På fritiden är jag mycket tillsammans med min familj, gärna på vårt lantställe på en ö i Roslagen. Jag älskar havet, båtturer, brygghäng och att fiska. Jag tycker även om att sitta i timmar och prata med vänner över ett glas vin eller en kopp te, att engagera mig i barnens olika aktiviteter (just nu är det handboll, segling och fotboll som gäller) och att resa. Och så har jag alltid varit ganska sportig. Nuförtiden blir det mest joggingturer och långa promenader.